Innehållsförteckning
Vad betyder Barndomssociologi?
3.1 Barndomssociologi Denna vetenskapsgren utgår från att den värnar om barns rättigheter (James, Jenks & Prout, 1998). Med barns rättigheter menar man inom barndomssociologisk teori att barn skall ges möjlighet till agerande och delaktighet, i enighet med aspekten om barn som aktörer.
Vad betyder barns aktörskap?
Barns aktörskap grundas således på uppfattningen att barnet är ett subjekt. Ett aktörsperspektiv förutsätter någon form av möjlighet till deltagande. Utgångspunkten har varit att barn i tidig ålder ska betraktas som subjekt med egna kunskaper och erfarenheter. I den mån barn vill delta bör de ges möjlighet till detta.
Vad innebär barndom enligt Halldén?
Enligt Gunilla Halldén återkallar detta närmast utvecklingspsykologin, men i en ny form, som lyfter fram psykosociala processer och sätter in det enskilda barnet i ett sammanhang, där barns lärande och identitetsskapande kan ses i ett samspel mellan individer och strukturer i individernas omgivning.
Vad är social utveckling utifrån ett barns perspektiv?
Social utveckling – en del i lärandet Genom att se och höra lär sig barn naturligt hur de ska bete sig i olika sociala sammanhang. När ett barn med medfödd dövblindhet skall lära och förstå samma sociala sammanhang saknar de förebilder. Lärandet behöver därför ske på ett annat sätt.
Vad betyder barns perspektiv för utveckling och utvärdering?
Forskarna Ingrid Pramling Samuelsson och Niklas Pramling (2010) beskriver det som att barnperspektiv innebär att vuxna redan tror sig veta barns behov, medan barns perspektiv handlar om att barnen själva får bidra med synpunkter och perspektiv, exempelvis i en aktivitet i förskolan.
Artikelns utgångspunkt är att barnet föds som aktör: Barn, liksom vuxna, påverkar ständigt andra, direkt genom sina handlingar och indirekt som kroppar som befinner sig i andras närvaro eller tanke. Barn, liksom vuxna, är kompetenta och handlingskraftiga likaväl som sårbara och beroende av sina relationer.
Vad menas med aktörskap?
Den definition av aktörskap som tillämpas här (se t. ex. Halldén, 2007; Kuczynski & De Mol, 2015) pekar på det som förenar barn och vuxna i att vara människor i varande (här och nu) och blivande (i ständig förändring).