Innehållsförteckning
Vad kan man använda embryonala stamceller till?
De embryonala stamcellerna kan bilda alla celltyper i kroppen. I laboratoriet kan man i teorin uppehålla embryonala stamceller för evigt och man kan också differentiera dem till specialiserade celler, så som nerv- eller tarmceller.
Var i kroppen byts det ut mest celler?
Vi vet att olika celltyper nybildas olika snabbt. I vävnader med högt slitage, såsom huden och insidan av tarmarna, är omsättningen av celler hög. Där ersätts nästan alla celler inom loppet av bara några dagar eller veckor. I andra vävnader är omsättningen lägre.
Var sitter stamceller?
Vuxna stamceller Olika typer av stamceller finns runt om i kroppen för att under hela livet kunna ersätta de celler som naturligt dör. Det finns exempelvis stamceller i benmärgen som skapar nya blodceller – så kallade blodstamceller. Andra typer av stamceller finns exempelvis i hjärnan, i huden och i musklerna.
I vilka sammanhang används stamceller för att hjälpa patienter?
Forskning om stamceller sker inom ett antal olika områden som till exempel:
- transplantera stamceller till patienter med Parkinsons sjukdom.
- De celler som hittills transplanterats till patienter har varit omogna nervceller.
- hur stamceller kan användas i läkningen av svåra sårskador.
- stamceller som ersättning för djurförsök.
Vad använder man terapeutisk kloning till?
Terapeutisk kloning görs för att få fram embryonala stamceller. Metoden, även kallad somatisk cellkärnöverföring, innebär att arvsmassan från en vuxen individ förs in i en obefruktad äggcell som därmed kan utvecklas till ett embryo utan att behöva befruktas.
Vad menas med totipotenta?
Totipotent[redigera | redigera wikitext] En totipotent cell är en cell som kan utvecklas till alla de olika specialiserade cellerna i en organism.
Hur kan man få fram stamceller?
Det finns två sätt att ge blodstamceller. Det vanligaste sättet är att utvinna stamcellerna ur blodet. Den andra metoden är att ta ut benmärg ur höftbenet och utvinna stamcellerna ur den. Vilken av metoderna som används beror på en mängd olika saker, bland annat patientens ålder och vilken sjukdom hen lider av.