Innehållsförteckning
Hur ser du ut om du speglar dig i en konvex spegel?
En konkav spegel ser ut ungefär som en skål. När ljusstrålar träffar en konkav spegel så reflekteras dem inåt och får en brännpunkt framför spegeln. I jämförelse med en konvex spegel så förstoras bilden hos en konkav spegel medans den ”förminskas” hos en konvex.
Varför ser man olika ut i olika speglar?
När du tittar dig i spegeln är du spegelvänd, men på ett foto är du ”normalvänd”. Detta hänger så klart ihop med exponeringseffekten, du är helt enkelt van vid att se dig själv spegelvänd. När du ser ett foto så känns det lätt lite ”fel”, du kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men något känns annorlunda.
Vad menas när man säger konvex?
En mängd i ett reellt eller komplext vektorrum är konvex om varje punkt längs en sträcka mellan två godtyckligt valda punkter i mängden också ligger i mängden. Man kan även uttrycka det som att alla andra punkter går att ”se” från varje punkt i mängden.
Är backspeglar konkava?
Den förstorar eller vänder din spegelbild upp och ner. Exempel på konkava speglar är sminkspeglar och badrumsspeglar. Det som avgör egenskaperna hos spegeln är om dess fokus ligger framför eller bakom ditt öga. Fokus även kallat brännpunkt, är den punkt där strålarna möts.
Varför ser jag konstig ut på bild?
Den främsta anledningen till det är att vad du ser i spegeln inte riktigt är så du ser ut. Chockerande, eller hur? Fotografen Jay Perry förklar för HuffPost att det du ser i spegeln är ett omvänt du, och alltså omvänt på hur folk faktiskt ser dig. Vilket ju är väldigt logiskt om man förstått konceptet av speglar.
Varför ser man större ut på bild?
Det finns förklaringar till varför man på bild förvandlas till en fet främling. Skarpt och jämnt ljus gör det till exempel svårt för kameran att återge rätt dimensioner. Smickrande skuggor försvinner och man ser större och plattare ut.
Hur räknar man ut inflexionspunkt?
För att hitta dessa punkter sätter man alltså f′(x) lika med 0 och löser ekvationen. Därefter sätter man in x-värdena för de stationära punkterna i f′′(x), vilka man beräknade i förra steget, för att bestämma andraderivatans tecken i dessa.