Innehållsförteckning
Vad är ett fattighus?
I 1800-talets Sverige rådde en utspridd fattigdom. Många bodde i så kallade ”fattighus” eller ”fattigstugor”, hem som ägdes av socknen och inhyste samhällets allra mest utsatta. Fattighusen var en del av fattigvården, alltså statens omsorg om personer som inte kunde försörja sig själva.
Vad kan vi göra för att bekämpa fattigdom?
Några enkla åtgärder för fattigdomsbekämpning:
- Avskaffa skolavgifter och skoluniformer.
- Förse fattiga jordbrukare i Afrika söder om Sahara med billiga och effektiva gödningsmedel.
- Ge skolmat till alla barn, gjord av lokalt producerade råvaror.
- Utbilda stora antal landsbygdsbor i hälsa, jordbruk och infrastruktur.
Vilka fyra delar innehöll fattigvården?
1642 års tiggareordning slog fast att ansvaret för de fattiga i första hand låg på de anhöriga, och i andra hand på den egna församlingen, som – utöver rotegången – borde uppföra sjukstuga och fattigstuga för gamla och sjuka, och barnhus för de föräldralösa.
Vilka bodde i fattighus?
En sista form av understöd skedde genom de så kallade fattighusen. Äldre, sjuka, sinnesjuka och även föräldralösa barn samlades på landsbygdens fattighus. De människor som bodde ute på gårdarna och inte ägde någon ting kallades hjon, ett begrepp som också kunde innefatta familje medlemmar.
Hur länge fanns fattighus i Sverige?
Det är först under 1800 och 1900talen som fattighus och fattiggårdar, som från 1918 kallades ålderdomshem, byggdes avsides som om man skämdes för företeelsen. Under 1700- och 1800-talen inrättade många städer i Sverige fattighus och fattigvårdsdirektion, men annars sköttes fattigvården i städerna av magistraten.
Vilka var målgrupperna som bodde i Fattigstugan?
Fattigvård var gamla tiders omsorg från samhällets sida för fattiga personer som inte kunde försörja sig själva. De allra fattigaste fick bo i socknens fattigstuga, även kallat fattighus, där barn, gamla och handikappade fattighjon togs om hand, men även fick ta hand om varandra.
Vilka tog man hand om på Fattighusen under 1600 talet?
Under 1700- och 1800-talen inrättade många städer i Sverige fattighus och fattigvårdsdirektion, men annars sköttes fattigvården i städerna av magistraten. En del socknar på landsbygden tillsatte också fattigvårdsdirektion, men i regel skötte sockenstämman det mesta av den löpande fattighjälpen.
https://www.youtube.com/watch?v=8FzRybaZMws