Innehållsförteckning
Hur blir man av med Ätstörningstankar?
De flesta behöver hjälp av vården Ju tidigare du får hjälp att ändra ditt beteende och dina tankar om mat och ätande, desto lättare är det att bli bra. Men du kan bli frisk även om du har haft ätstörningar länge. Du ska söka vård även om du har ljugit om din ätstörning tidigare.
Hur hjälper jag min dotter med ätstörning?
Om någon du känner har ätstörningar
- Ätstörningar påverkar humöret och beteendet. Den som har ätstörningar kan bete sig på ett sätt som påverkar relationerna med andra.
- Våga prata om det.
- Be andra om hjälp.
- Det är viktigt att få hjälp av vården.
- Ta hand om dig själv också
Hur vet man att man håller på att få en ätstörning?
Tecken på ätstörningar Du skjuter upp eller hoppar över måltider, äter långsamt och ofta ensam. Du äter stora mängder onyttig mat när du är ensam. Du gör dig av med det du har ätit genom att till exempel kräkas. Du tränar överdrivet mycket eller får ångest om du låter bli träningen någon gång.
Hur berättar man om sin ätstörning?
Svar
- Berätta för en kompis och be kompisen prata med skolsköterska eller skolkuratorn.
- Be en kompis följa med dig och hjälpa dig berätta för skolsköterskan eller skolkuratorn.
- Skriv ett meddelande eller ett brev till dina föräldrar.
- Förbered dig på vad du ska säga när du berättar.
Har min dotter anorexi?
När man får veta att ens barn inte mår bra rämnar hela ens tillvaro. En vanlig reaktion hos föräldrar är att reagera med chock, ilska och att anklaga sig själva. Monica upplevde att de hade en bra relation och att Fanny skulle komma till henne om det var något.
Måste man spy för att ha bulimi?
Ja, du kan ha bulimi utan att kräkas. Bulimi är att hetsäta och sedan på något sätt kompensera matintaget för att inte gå upp i vikt. Till exempel genom att motionera överdrivet mycket eller att banta.
Vilka är de vanligaste ätstörningarna?
De mest kända ätstörningarna är Anorexia Nervosa och Bulimia Nervosa, medan de vanligast förekommande är så kallade atypiska ätstörningar. Det innebär att personen har vissa anorektiska eller bulimiska symtom, men uppfyller inte alla kriterier för någon av de specifika ätstörningarna.