Innehållsförteckning
Avfallet måste strålskärmas och kylas, innan man så småningom eventuellt kan definitivt slutförvara det. Slutförvaret i Sverige planeras för att radioaktiviteten skall klinga av så att den motsvarar strålningen från omgivande berggrund, vilket tar cirka 100 000 år.
Vad händer med bränsle avfallet från våra svenska kärnkraftverk?
I ett slutförvar ska det använda kärnbränslet kunna förvaras strålsäkert i 100 000-tals år. Det beror på att kärnbränslet är mycket farligt för omgivningen och att det tar lång tid för radioaktiviteten att minska. SKB har föreslagit att slutförvaret ska byggas i Östhammars kommun, nära kärnkraftverket i Forsmark.
Vad kan man gör med radioaktivt avfall?
Avfallet behöver hållas avskilt och kylas innan det kan förflyttas till ett slutförvar. Det sker genom att avfallet får kylas på respektive kärnkraftverk under 5 år. Sedan flyttas det till CLAB där det förvaras 35-40 år innan värmen avtagit tillräckligt. Det använda kärnbränslet ska sedan slutförvaras i 100 000 år.
Fjärde generationens kärnkraft innebär att detta plutonium, och även andra delar av avfallet återvinns i form av exempelvis plutoniumnitrid. Detta kan leda till att upp till 60 procent av energivärdet kan utvinnas. Samtidigt minskar halveringstiden på det slutliga avfallet från 100 000 år till cirka 1000 år.
Vi har en spännvidd mellan olika uppgifter på åtminstone en faktor 10 000. SKB hävdar att det radioaktiva utbrända kärnbränslet är ofarligt om 100 000 år medan SKI brukar tala om någon eller några miljoner år vilket kan vara anledning nog att titta närmare på denna fråga.
Var slutförvaras kärnbränsle?
Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) bedriver sedan mitten av 1980-talet ett slutförvar för låg- och medelaktivt radioaktivt avfall i en bergförlagd anläggning (SFR) i Forsmark.