Innehållsförteckning
Till en början navigerade man efter stjärnorna vilket var ett ganska osäkert hjälpmedel. Till detta lade man vågornas rörelse, strömmar i vattnet, fåglarnas flykt och havets dofter.
Navigation eller navigering – av latinets navis, ”skepp” – är konsten att navigera, det vill säga vid framförandet av en farkost kunna bestämma position, kurs och fart samt planera sin rutt.
Hur tog man ut kurser före GPS och de elektroniska sjökorten fanns?
Man använder transportör, en form av gradskiva, för att mäta vinklar (kurs, bäring) och lägga ut dem i sjökortet, eller omvänt finna vinkeln (kurs, bäring).
Hur pejlar man?
En enkel metod består i att se ut två objekt i omgivningen som du även kan hitta i sjökortet. Det kan vara en fyr, en radiomast, en udde, ett fast sjömärke eller liknande. Bäst är om riktningen till dessa objekt skiljer sig åt med en vinkel nära 90°. Mindre eller större vinkel ökar osäkerheten i positionen du får fram.
Då navigerade de med en så kallad solskiva, en träplatta med en pinne vars skugga de avläste enligt samma princip som i ett solur. Men hur de bar sig åt i mulet väder eller kompakt dimma, har varit en lång diskussion bland arkeologer och historiker.
Hur gjorde man innan GPS?
Innan det fanns GPS i bilar fick man navigera via sitt lokalsinne eller en traditionell karta. Det fanns dock på 1970-talet en idé om att skapa ett automatiserat navigationssystem som använde sig av ett trippmätar-system tillsammans med bilens kassettbandsspelare.
Hur gjorde man innan GPS fanns?
Vad användes före GPS?
1906 användes radiokommunikation för första gången för att fastställa riktning – med hjälp av en anordning ombord på ett fartyg som vreds runt för att fastställa källan av en radiosignal exakt. Så kom de första radiofyrar som visade riktningen till hamnen även om fartyget låg långt bortom horisonten.
Hur räknar man ut bäring?
bäring anger ett föremåls vinkel i förhållande till en observatör eller motsvarande, i förhållande till nordpolen. Man utgår från den mot nordpolen vettande latitudmeridianen genom observatörens position, och räknar sedan medurs tills man har föremålet i sikte rakt framför sig. Bäringen anges i 360° varvet runt.