Hur tog man hand om föräldralösa barn i Sverige på 1800 och tidigt 1900 tal?
Dit kom de om de saknade föräldrar, var misskötta eller hade andra problem. Väl inskrivna fick de arbeta för sin försörjning och fostrades till en framtid som dräng eller piga. I Sverige fanns ungefär 150 barnhem 1910. Ett av dem var Kungsholmens barnhem i Stockholm där den här bilden togs i början av 1900-talet.
När avskaffades Fattighusen i Sverige?
Genom 1918 års fattigvårdslag reformerades verksamheten och varje kommunalförvaltning utgjorde ett fattigvårdssamhälle. Bland annat förbjöds fattigvårdsauktioner samt rotegång, och fattigstugorna blev i stället ålderdomshem och överklagandemöjligheten återinfördes. År 1924 infördes också en ny barnavårdslag.
Vad var fattigvård och fattighus under 1600 talet?
Fattigvård var gamla tiders omsorg från samhällets sida för fattiga personer som inte kunde försörja sig själva. De allra fattigaste fick bo i socknens fattigstuga, även kallat fattighus, där barn, gamla och handikappade fattighjon togs om hand, men även fick ta hand om varandra.
Föräldralösa barn har tagits om hand på olika sätt, beroende på om de bott på landet eller i städerna och också beroende på vilken tid de levt. På landet var det vanligt att man placerade barn i socknen, de fick vandra runt hos olika familjer för att fördela försörjningsbördan.
Vilka bodde på Fattighusen?
Många bodde i så kallade ”fattighus” eller ”fattigstugor”, hem som ägdes av socknen och inhyste samhällets allra mest utsatta. Fattighusen var en del av fattigvården, alltså statens omsorg om personer som inte kunde försörja sig själva.
Vad var rotegång på 1600 talet?
Av klubban framgick i vilken ordning gårdarna i roten skulle besökas och hur länge den fattige hade rätt att vistas på gården. Detta slag av omsorg om de fattiga kallades rotegång. Hur fattiga och sjuka togs om hand i Kärna socken kan man få en uppfattning om ur protokoll från stämmor och nämnder.