Innehållsförteckning
Hur vet man hur gammal en sten är?
Genom att jämföra fossil i olika platsers lagerföljd, kan man se att det översta lagret på en plats innehåller samma fossil som det understa på en annan plats. På så sätt kan man pussla ihop hela lagerföljden. Sedimentbergarter går inte att bestämma den exakt åldern på, det kan man bara göra på vulkaniska bergarter.
Hur kan man veta åldern på en bergart?
Den exakta åldern kan bestämmas på vulkaniska bergarter men generellt inte på sedimentära bergarter eftersom deras sedimentinnehåll kan vara av olika ålder. Radioaktiva isotoper av olika grundämnen används för åldersbestämning. Isotopen sönderfaller och omvandlas till en isotop av ett annat grundämne.
Hur gammal är granit?
Används som byggnadsmaterial, som marksten och till konstverk utomhus. Den bohuslänska graniten beräknas vara drygt 900 miljoner år gammal och tillhör den yngre delen av urberget. Namnet kommer från latinets granum som betyder korn.
Vad är radiometrisk åldersbestämning?
Åldersbestämning av mineral och bergarter Genom iakttagelser i fält kan geologerna ofta bestämma den ordningsföljd olika bergarter bildats i. Ett vackert exempel är berghällen vid nedgången till Universitetets T-banestation.
Vilken Stensort är vanligast i Sverige?
Den vanligaste berggrunden i vårt land är den som brukar kallas urberget. Detta har bildats under en tidrymd av två till tre miljarder år genom magmatiska, sedimentära och metamorfa processer. Främst består berggrunden i Sverige av olika typer av bergarterna gnejs och granit men variationen av bergarter är stor.
Hur har granit uppkommit?
Granit (från latinets granum korn) är en av de vanligaste bergarterna på den kontinentala jordskorpan. Granit är en magmatisk djupbergart, det vill säga den bildas då magma djupt nere i jordskorpan genomgår en långsam avkylningsprocess. Granit kan ha en grovkornig struktur.
Vad betyder Radiometrisk datering?
Radiometrisk datering är dateringsmetoder för att bestämma åldern på bergarter, fossil, med mera, genom att mäta det radioaktiva sönderfallet hos olika grundämnens isotoper. Metoden används primärt inom geologi och arkeologi och är framförallt användbar över stora tidsrymder.