Rekommendationer

Nar ska man behandla hypertoni?

När ska man behandla hypertoni?

Patienter med svårare hypertoniformer (160-179/100-109 mmHg) eller > 180/110mmHg) ska omedelbart erhålla farmakologisk behandling. Uppföljning inom några dagar eller veckor beroende på svårighetsgrad. Svår hypertoni remitteras ofta till sjukhus.

När har man högt blodtryck?

Högt blodtryck (hypertoni) Förhöjt blodtryck brukar definieras enligt följande: Mild hypertoni: 140–159/90–99 mmHg. Måttlig hypertoni: 160–179/100–109 mmHg. Kraftig hypertoni: >180/>110 mmHg.

Kan man ha 300 i blodtryck?

Vad innebär det för Bertil att ha diagnosen hypertoni?

Definition. Hypertoni föreligger enligt världshälsoorganisationen (WHO) då blodtrycket vid upprepade mätningar på vårdmottagning är ≥ 140 mmHg systoliskt eller ≥ 90 mmHg diastoliskt.

Vilka läkemedel används vid behandling av hypertoni?

Vid farmakologisk behandling av hypertoni används sju olika läkemedelsklasser: diuretika, kalciumantagonister, ACE-hämmare (ACE; angiotensin converting enzyme), ARB (angiotensin II-receptorblockerare), betablockerare, alfablockerare och aldosteronantagonister.

Vad är primär hypertoni?

Primär (essentiell) hypertoni är den vanligaste formen av hypertoni, och den ligger bakom 90–95 procent av alla fall av hypertoni. I nästan alla moderna samhällen stiger blodtrycket med ålder och risken för hypertoni i senare skeden av livet är betydande.

Vad är diagnostik av hypertoni?

Diagnostik av hypertoni. Vid upptäckt av förhöjt blodtryck mäts blodtrycket upprepade gånger under flera veckor eller månader under standardiserade förhållanden det vill säga efter 5 minuters vila, i sittande med höger arm i hjärthöjd. Är blodtrycket vid de upprepade mätningarna ≥ 140 och/eller ≥ 90 mm Hg föreligger hypertoni.

Vad är riskfaktorn för hypertoni?

Med hypertoni följer ökad risk för ischemisk hjärtsjukdom, slaganfall (stroke), perifer vaskulär sjukdom, och andra kardiovaskulära sjukdomar, exempelvis hjärtsvikt, aortaaneurysm, diffus åderförkalkning och lungemboli. Hypertoni utgör också en riskfaktor för kognitiv nedsättning, demens och kronisk njursjukdom.

Share this post