Hur var vården under medeltiden?
Under medeltiden byggde omsorgen om samhällets svaga på allmosor och donationer. Det fanns ett sorts ömsesidigt beroende mellan de som behövde hjälp för att överleva och de som skänkte. Att ge allmosor till kyrkan och mot fattiga var en väg till frälsning och syndernas förlåtelse enligt den katolska kristendomen.
Vad kallades sjukhus under medeltiden?
Medeltidens helgeandshus Runt om i Norden etablerades under 1200-talet en lång rad så kallade helgeandshus. Idén om de självförsörjande barmhärtighetsinrättningarna kom från kontinenten där helgeandsorden redan fått fäste.
Vad är fattigvård?
1918 års fattigvårdslag var en svensk förordning om offentlig socialhjälp i Sverige. Den ersatte 1871 års fattigvårdförordning. Lagen antogs den 14 juni av Sveriges riksdag. Den humaniserade den dåtida fattigvården i Sverige och utgöra en övergång mellan gamla tiders fattigvård och modernare tiders socialhjälp.
Vad innebär fattigvården?
I 1800-talets Sverige rådde en utspridd fattigdom. Många bodde i så kallade ”fattighus” eller ”fattigstugor”, hem som ägdes av socknen och inhyste samhällets allra mest utsatta. Fattighusen var en del av fattigvården, alltså statens omsorg om personer som inte kunde försörja sig själva.
Under medeltiden kristnades Sverige och kristna värderingar fick ett starkt fäste inom vård och omsorg. Äldre och sjuka vårdades ofta i kloster av munkar och nunnor. Innan kyrkans makt över vården växte hade kloka gummor och gubbar ansvarat för att lindra symtom och sjukdomar med hjälp av örter och huskurer.
Hur har vården förändrats i takt med samhällets utveckling?
Under senare delen av 1900-talet hade öppenvårdsmottagningar och primärvård tagit över huvudparten av behandlingen. Under 1970- och 1980-talen kom andra sjukdomar i fokus. Hjärt–kärlsjukdomar upptog en stor del av vårdplatserna vid sjukhusen. Mortaliteten i dessa sjukdomar har numera minskat.