Innehållsförteckning
Vad är dalahäst?
Dalahästen kommer från Mora Redan under 1700-talet började människor i byarna runt Mora tälja trähästar. Då var det främst för att få tiden att gå under kvällarna i timmerstugorna i skogen. Då var hästarna främst leksaker för barnen. Hästarna togs sedan med av kringvandrande gårdfarihandlare på sina försäljningsresor.
Vad representerar Dalahästen?
Dalahästen är numer inte bara en symbol för Mora och Dalarna – utan för hela Sverige. Det är dock i Mora den har sitt ursprung, i byn Nusnäs där den än i dag tillverkas med samma kärlek till hantverket. Så som den gjort i alla tider.
Vilken stil har Dalahästen?
På 1800-talet fick hästarna sitt mönster Under 1830-talet började hästarna målas och få det vackra mönster som de idag är så kända för. Mönstret kallas krusmålning och är nära besläktad med kurbits. Kurbits är en dekorativ målarkonst från Dalarna med dekor av fantasiväxter med stora knippor av blommor och blad.
Vad heter det när hästen är fläckig?
Skäck. En skäck är en fläckig häst. Hästen kan vara brunskäck, svartskäck, rödskäck (fux), skimmelskäck osv. När man delar upp skäckfärgen i olika kategorier så gör man helt enkelt det efter den färgen som fläckarna har.
Vem skapade dalahästen?
År 1922, 26 år gammal, startade Grannas Anders Olsson sitt företag i familjens bagarstuga. Anders var den äldste av nio syskon och Nils och Jannes Olsson var vid företagsstarten 9 respektive 7 år gamla. Det hände att de vid skoldagens slut hjälpte sin äldre broder.
Varför blev dalahästen känd?
1939 blev den krusmålade trähästen från Mora världskändis när den medverkade vid världsutställningen i New York. Alltsedan dess har dalahästen kommit att bli en symbol för Sverige i allmänhet och för Mora i synnerhet.
Hur ser en häst?
Synfält. Hästen har ögonen sidligt placerade och i kombination med de stora, horisontellt ovala pupillerna gör detta att de har ett mycket stort synfält. De ser nästan helt runt om och det är endast ett smalt blint område, som sträcker sig strax framför nosen samt ett område rakt bakom, där hästen inte kan se alls.