Vad ingår i föräldraansvar?
Vårdnadshavaren har en rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, till exempel var barnet ska bo och vilka skola barnet ska gå i. Vårdnadshavaren ansvarar för att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosett.
Vad gäller enligt föräldrabalken?
1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47).
Vad krävs för att få ensam vårdnad av barn?
För att få ensam vårdnad krävs det i princip att den ena föräldern diskvalificerat sig genom att ej medverka eller kanske till och med helt motsätta sig gällande viktiga beslut angående barnen samt att detta beteende då drabbat barnet självt.
När kan man förlora vårdnaden?
En vårdnadshavare som kan förklaras som uppenbart olämplig som förälder riskerar att förlora vårdnaden. Det kan exempelvis röra sig om att föräldern har begått övergrepp mot barnet, har ett svårt missbruk eller på annat sätt brister allvarligt i sin omsorgsförmåga.
När en förälder inte tar ansvar?
När vårdnaden inte fungerar på ett godtagbart sätt Innan domstolen tar beslut om enskild vårdnad brukar vårdnadshavarna få genomgå samarbetssamtal. Sådana går att få kostnadsfritt hos familjerätten i den aktuella kommunen.
Vilka regler bygger den svenska föräldrabalken på?
Framför allt handlar föräldrabalken om barnets rättigheter och de skyldigheter som föräldrar har gentemot sina barn. I lagen regleras bland annat frågor om faderskap, adoption, vårdnad, umgänge och underhållsskyldighet. Det finns även regler om god man och förvaltare.
Hur har förskolans framväxt sett ut?
Den svenska förskolans historia började med småbarnsskolor. Den första bildades 1836 och riktade sig till barn mellan 2 och 7 år. Det fanns ett visst pedagogiskt syfte, men mycket handlade om att skydda barn från att utnyttjas som arbetskraft.
Hur såg man förr i tiden på barn?
I stället skulle man alltså ha betraktat barnen som ett slags ”små vuxna”, men ofärdiga sådana, inte riktigt utvecklade och därmed inte lika mycket värda. Barnen skulle inte ha fått några särskilda slags kläder, hade sällan leksaker, och tillbringade större delen av sin tid i arbete snarare än med lekar.